Kattas Betraktelser

livet

När tillvaron vänds upp och ner

För tre veckor sedan tog min vardag och liv en vändning, det som hände mig har fått mig att tänka om både en och två gånger, vart är jag på väg i livet och varför hände detta just mig?

Måndag morgon

En måndag morgon satt jag på jobbet i en stol och hade ett telefonmöte med en kollega i ett annat län. Vi pratade om utbildningssatsningar och under samtalet kände jag plötsligt att min vänstra ansiktshalva domnade bort liksom mina läppar. Känslan var konstig. Jag fortsatte samtalet men eftersom kändes det som jag hade fått en bedövningsspruta i munnen. Ni vet när man liksom tappar känseln i kind och tunga.

Allt gick nu så snabbt. Samtalet avlöpte och den andra personen i luren anande ingenting. Jag gick därefter in på toaletten och tittade mig i spegeln för att bokstavera bokstäverna R, P och olika isch ljud. Ansiktet såg ut att hänga med men känseln var borta. Det kändes som ansiktet hade blivit någon storlek större.

Därefter gick jag in till fikarummet där mina kollegor som satt och njöt av en kopp morgonkaffe. Jag berättade för dom att jag inte kände mig bra och att något inte var som det skulle i ansiktet.

Allt gick fort

Därefter gick allt i rasande fart. Jag ringde två samtal till sjukvårdsupplysningen för att inse att jag skulle bli uppringd fyra timmar senare. Jag insåg att om jag hade drabbats av en blodpropp så hade jag typ fyra timmar på mig att häva den. Det var det som fick mig att ringa 114.

Därefter blev det ambulans in till Sunderbyns sjukhus och en massa undersökningar på medicin akuten genomfördes. Efter ett dygn meddelande läkarna mig att alla mina prover var toppenfina och jag inväntade bara svaren från röntgenbilderna. Under tiden var jag inlagd i en sal med två andra vårdtagare och jag hade redan börjat fundera på att åka hem för att fira min sambo eftersom det var hans födelsedag. Jag sa, -Snälla, beställ en tårta så firar vi ikväll!

tarta

Det blev ingen hemfärd

På morgonen fick jag beskedet. Dina röntgenbilder visar att du har igentäppta kranskärl på halsen med 64 procent på ena sidan och 75 till 90 procent på den andra sidan. Du ska ner till Universitetssjukhuset i Umeå och ett flygplan ska ta dig dit.

flyga

Till sambon sa jag i telefonen  -Nä, det är ingen fara med mig, du kan åka på tjänsteresa till Malmö. Efter att jag lagt på luren tänkte jag, det är nog inte rätt att jag ska säga så till honom, att det inte är någon fara.

Ingen marktransport

Jag var alltså för dålig för att transporteras längs E4:an i en bår utan skulle snabba mig ner för en operation och sambon fick också informationen om att han bör vara på plats i Umeå pga. av alla riskerna.

Ambulansflyget

Nu var jag liten och skärrad. Den enda gången som blodtrycksmätaren tjöt var när jag lyftes över från båren till ambulansflyget. Det blev oroligt och allt var utanför min kontroll.

Ambulansflyget lyfte och landande och ännu en ny sjuktransport väntande. Jag kördes in på Strokeavdelningen i Umeå och skulle nu än en gång få genomgå ett antal undersökningar.

Vet ni vad som hände? Efter tre olika röntgenundersökningar och två nätter så fick jag besked, -Vad gör du här? Ja, vad svarar man? Jo, att jag inte vet varför jag är här men jag vet att mitt ansikte har domnat bort men känseln är nu åter.

Inga fel?

Två läkare kom in och meddelade att de hittade inga fel på mig. Va, inga fel, sa jag? Men vad gör jag här då och vem ska jag lita på, blev min spontana reaktion.

Jag fick lämna Universitetssjukhuset och åka hem med länsbussen. Vet ni, det var en underbar känsla när jag fick åka hem till min sambo och fira att jag var OK.

livet

Idag äter jag lite mediciner och är tillbaka till jobbet. Givetvis känner jag mig mycket glad och tacksam, men samtidigt har denna händelse givit  mig en del grubblerier kring vart tar livet vägen och vad hade kunnat hända mig?

tillvaron

Tacksamhet och lycka, det är vad jag känner idag! Jag har en stöttande sambo, en fantastik familj och arbetskollegor som verkligen utgjort ett STORT stöd i en berg och dalbanevecka i mitt liv.

Slutligen, njut av nuet och ta vara på stunden!

11 comments

  1. Nämen hjälp, så otäckt! Jag förstår verkligen att du omvärderar tillvaron.

    Svara
  2. Men hjälp vilken historia. Så glad att det inte var någonting. Kram

    Svara
  3. Så otäckt. Skönt ändå att läsa slutet på ditt inlägg och få veta att du är åter i ”gammal god form” igen. Livet tar märkliga vägar med oss ibland. Jag kommer så väl ihåg när jag fick min stroke för 16 år sedan och allt plötsligt förändrades. För en dryg månad sedan drabbades D av en plötslig ”blackout”, helt oväntat. Hon har sedermera fått diagnosen partiell epilepsi och börjat medicinera och mår nu lika bra som innan. Problemet är dock att hon fått körförbud en tid. Utan bil så går det ju inte att bo här på landet så nu måste vi tänka på att flytta från vårt paradis nästa år. En riktig käftsmäll. Vi som såg en framtid utan stora projekt, ”bara” med underhåll av vårt kära Getingstorp. Men, sånt är livet. Ha de gott!

    Svara
  4. Men jösses! Visst vill man ha tankeställare ibland men de måste ju inte vara så dramatiska. Skönt att höra att du är tillbaka! 🙂

    Svara
  5. Vilken skräck och mardröm! Skönt att allt gick bra till slut. Stora kramar

    Svara
  6. Oj, otroligt så fort allt kan ställas på ända! Skönt att du i alla fall rätt snabbt blev friskförklarad! Ta väl hand om dig!

    Svara
  7. Men alltså. Saknar ord. Tur att upplösningen blev bra ❤️

    Svara
  8. Igentäppta kranskärl i nacken är väl inte nånting man kallar
    ”inga fel”, läkare är underliga i bland. Kanske tapparna föll ur
    under flygturen. 🙂 Glad att höra att det hela slutade väl. Men –
    om det händer igen, vänta då inte ….

    Svara
  9. Oj vilken dramatik, men skönt att allt gick bra till slut.
    Är det inte typiskt det där förresten att man gör klart samtalet samtalet, säger till sambon att det inte är någon fara osv?
    Min pappa bowlade sig igenom en hjärtinfarkt. Ville inte förstöra för de andra på bowlingsresan…

    Svara
  10. Vilken upplevelse! Med ett så bra slut!! Var rädd om dig!

    Svara
  11. Oj vilken ”resa” du har gjort, skönt att du mår bra igen
    Kram

    Svara

Have your say