Uncategorized

PÅ VÄG TILL BYSKOLAN

Redan klockan fem på morgonen klev jag upp för att göra mig i ordning inför den resa jag skulle göra till skoleleverna på ön Bohol. Bilen var redan packad kvällen innan med flera stora och tunga lådor med skolböcker.  Väl i hamnen blev det givetvis till att väga allt material och jag fick snällt betala för all övervikt, böcker är tungt, som ni vet. Men som tur var  behövde jag inte bära runt på alla väskor och boxar, då det alltid finns personal att tillgå, som tar hand om allt tungt bagage till färjan och som samtidigt tjänar en slant. När jag hade gått igenom säkerhetskontrollen, betalt övervikten och inspekterat att alla mina lådor av ombord, kom tröttheten och jag somnade till på båten. image Det var snabbfärjan, SuperCat som tog mig över till Tagbilaran, som är huvudorten på ön Bohol. När jag klev av färjan, blev jag väl mött av min alltid glada väninna E. som fixade fram en tricycel och alla lådorna transporterades i två fordon, för att sedan lämnas in i en förvaringsdisk vid en av ortens varuhus. image  Myllret av trafik med alla tricycel´s gör denna stad både jobbig men också intensiv och spännande på ett äkta sätt. Jag gillar Tagbilaran väldigt mycket, stan är liten och här är upplevelsen total att jag befinner mig på Filippinerna! image image image Väl i kassan med två fyllda kundvagnar bestående av räkne- och skrivböcker, pennor, planscher, fröer till köksträdgården, kritor, pyssel material mm, var det givetvis många som frågade, vem jag var, varför jag köper så mycket material, vem som ska få allt material.  Efter en trevlig pratstund med både personal och kunder, lämnade killarna i kassan alla våra lådor i deras inlämningsdisk för väskor och lådor. Innan jag och E. lämnade varuhuset kommer några ur personalen fram till mig och sa, – God Bless, you Mam. Vi tar oss en lunch på ett närliggande lunchställe och kände oss redo för nästa deltransport. E. säger åt mig att gå in i varuhuset igen, för hon skulle ropa in en taxi, som skulle ta oss till en annan ort på ön. Det blir billigast så, att jag stannar kvar i varuhuset, då hon fixar en bil, eftersom priserna har en tendens att skjuta iväg uppåt, om jag visar mig! När taxin är infångad och priset är diskuterat, det är då det är dags för mig och E. att lämna varuhuset och kliva in i bilen. Det första vi gör är att låta taxi chauffören ta oss runt till de affärer vi har gods att hämta upp. Taxichauffören, sa ingenting, men såg mycket begrundande på mig och E. som fyllde hela bilens baklucka, framsäte och golvet i baksätet med massor av lådor, som vägde massor. image image Vi anländer till V. och där väntade ett annat fordon, en multicab, dvs. en liten pick up med en hytt för två personer och med ett flak där bak. Allt material omlastades än en gång och upp på flaket begav sig också väninnan E. och hennes bror. som varit snäll och hade beställt barangay service, dvs. “by transport”. Bilen tog oss upp upp på berget till skolan, det hade regnat kraftigt och luftfuktigheten var hög, Vi svettades kolossalt mycket och bilen har bitvis mycket svårt att passera vissa leriga områden. image Regnet har förstört vägen bitvis  och det är denna väg alla skolbarnen måste promenera längs, för att ta sig till skolan, över vattenpölar, i lera och risk för nedfallande kokosnötter. Denna by har inget vatten, det körs ut en dunk med vatten då och då, livet i denna by uppe på berget är tufft. image                                    Vi kom till sist fram till skolan. image Tack, alla Ni som på ett eller annat sätt lämnat ett bidrag för att hjälpa dessa fattiga barn och deras familjer. Hur det gick, det ska ni få veta senare!

7 comments

  1. Tänk vad olika förutsättningar vi har runt om i världen, här klagar vi på de mest löjliga problem utan en tanke på hur andra har det.
    Måste kännas skönt att kunna hjälpa!
    Kramar Malin

    Svara
  2. Jag skriver under det Malin säger…
    Det är alltid så intressantr att följa med på dina utfärder.
    Hur lång tid tog det att åka med färjan?
    KRAM!!

    Svara
  3. Vilken grej du gör! Fantastiskt! Ska bli jättespännande att läsa om hur du och sakerna emottogs!

    Kram!

    Svara
  4. Kul! Och du jag försökte flera ggr sätta in på kontot men det ville sig inte. Jag vet att jag är för sent ute men ska testa igen men då GÅ till baken och inte göra det online. Ledsen att det inte blev till denna skoltur.
    Tycker ändå det är ett fantastiskt arbete du gör!!!!! 🙂
    Kram

    Svara
  5. Lang resa och tidig morgon men nu ar bockerna och allt annat matrial pa plats och jag kan tanka mig att det ar mycket uppskattat. Later valdigt jobbigt med att byn inte har vatten utan far det transporterat till sig med jamna mellanrum. Man inser snabbt da hur lyxigt man sjalv lever. Fantastiskt att du staller upp sa mycket som du gor. Laste forresten hastigt i DN om en stor orkan som drabbat just Filippinerna. Har det blivit mycket forstort? Hoppas du ar ok och de som du kanner.
    Kram och skot om dig.

    Svara
  6. Du lever verkligen i en annorlunda värld. Jag tror jag hörde att det varit en jordbävning i/på Filippinerna – kände du av den? Intressant och lärorikt som vanligt. Kram!

    Svara
  7. Malin
    Det är rätt nyttigt märker jag att möta människor i dessa situationer. Man tar inte saker och ting för givet längre.

    Annika
    Tack. Färjan tar ca 1 timme och 50 minuter, så det är överkomligt.

    Emmama
    Tack, man gör vad man kan göra, utan att behöva blir administratör.

    Desiree
    Den glädje man får tillbaka gör att man inte ens funderar på hur det hela. Visst är det så att vi lever i en överflöd av lyx men massor av prylar som omger oss.

    Vatten bristen är ett stort problem på många håll.

    Orkan har vi känt av, men inte så att Cebu varit drabbad av den senaste tyfonen Megi. Men visst har det regnat och blåst ovanligt hårt.

    A-M
    Jag tror du menar tyfonen som drabbat landet igen. Det är ofta kontrasterna som attraherar oss, likaså livet här är spännande för en svensk, som lever mitt i det. Men jag tycker er andras liv är minst lika spännande!

    Svara

Have your say