Egentligen vet jag inte vilken titel som kan vara bäst på det jag nu ska skriva om. Just nu är det många omställningar för mig eller runt omkring mig, därav temat omställningar. För det första är det en stor omställning att lämna Sverige för att bege sig till Shanghai för en nio dagars resa, omställningen är minst lika stor när man kommit hem.
Huvudet är fullt med nya intryck som ska smältas samtidigt som man ska tillbaka till vardagen, tvätten, trädgårdsarbete och arbetet. Det känns svårt att fokusera på att blogga om någonting från Shanghai för dagen, just för att min resa ännu inte är bearbetad.
Utanför fönstret pågår våren, det är också en stor omställning. Vinterkläderna ska plockas bort för att ge plats för nya säsongskläder. Snöskyfflarna ska bort för att nu ska trädgårdsmöblerna och krattorna fram. Visst är det stora omställningar, för mig är det positiva omställningar.
Att sedan gå från vintertid till sommartid är en omställning på några dagar för kroppen att anpassa sig. Ungefär så här förändras dagarna, timmarna med tillvaron.
Jag bedömer mig själv som rätt god på att hantera omställningar. Det har jag blivit med livets erfarenhet och dess prövningar. Att flytta runt rent geografiskt är en stor omställning liksom att anpassa sig till storstad som till det bylivet som jag numera lever. Ett liv som jag aldrig levt förut.
Kanske den största omställningen i mitt liv är att jag har utvecklats och förändrats till en mer global människa där mina nära vänner finns på andra sidan jordklotet. Det om något är en stor omställning att inte kunna gå ut med dem för att ta en kopp kaffe. en annan omställning har varit att gå från lyxhustru (dvs, inte ens tvätta kläder eller laga maten) till att utföra rutiner varje arbetsdag.
Man ska åka på jobbet, utföra en massa arbetsuppgifter på uppdrag åt andra osv. Det var också en stor omställning att gå från ett vanligt lönearbete till att flytta utomlands och få möjligheten att göra vad man ville, i flera år. Det är och var en stor omställning. De mindre omställningarna i livet handlar kanske om att knyta till sig nya kontakter och nätverk.
Jag har inga problem med att vara social och starta upp olika aktiviteter. Däremot har jag med åren blivit mer kräsen i livet. Det handlar om att jag ställer rätt stora krav på att de nya människorna som jag bjuder in i mitt liv. De ska tillföra något. Att bara prata om väder och vind känns inte utvecklande, då vädret är rätt trist egentligen. Jag känner rätt snabbt om det finns en dimension på något hos en annan människa att bygga vidare på. Andra omställningar är alla beslut som ska tas när man renoverar sitt hem.
Frågan blir allt oftare. Vem är jag och hur vill jag ha det, idag. Alla omställningarna har förflyttat gränserna vad gäller smak och prioritering.
När man tar upp ordet omställning med andra, blir ofta deras reaktion något avvaktande och ibland negativ. Speciellt då man pratar om omställningar i arbetslivet, skolan eller inom idrotten.
Jag tänker på alla rubrikerna som finns i medierna, kvicka omställningar, snabba omställningar, stora omställningar osv. Visst får jag hålla med om att det låter som stora drastiska omställningar. Men egentligen inte.
Jag vet själv att jag klarar av stora omställningar som att flytta runt i världen, ta hand om mig själv, inse att jag som migrant varit kulturellt fattig i de nya länderna jag kommit till osv. Omställningar som att jag plötsligt blev invandrare i nya länder och inte klarat av kod och kontext, det har varit en gigantisk omställning i livet.
Jag vill bara avsluta min betraktelse om att omställningar många gånger är som en vitamininjektion, iallafall i mina ögon. Jag inser än en gång att jag är öppen för omställning igen, jag har inget emot att försätta mig återigen på betraktarstolen någonstans i världen för att återigen tvingas studera mitt egna beteende.
Vänskapen med min filippinska familj har varit en av de största omställningarna i mitt liv, eftersom många självklara saker i livet har ifrågasatts, genom att jag fått tillgång till deras glasögon och betraktelser.
Runt omkring mig har jag många nysvenskar som står inför stora omställningar i livet. Jag har smått börjat fundera om jag ska ta steget och bli en fadder för någon nyinflyttad ung familj i min region.
Jag tror de kan behöva mina svenska ögon för att bättre klara av sin egna omställning i det nya landet. Vad är omställningar för dig? Vilken eller vilka stora omställningar har du genomgått som påverkat dig i någon riktning?
