Uncategorized

UTFLYTT OCH NU STADSFLYTT

Klockan är runt elva tiden på kvällen och det är verkligen ljust utomhus, solen skiner och det är något enstaka stackmoln på himlen. Jag är hemma igen, i min barndoms ort. Jag tror att det spelar ingen roll vart man växt upp så är nog ens barndoms ort ett speciellt ställe, av olika skäl. image Nu tänkte jag ta tillfället i akt och berätta lite om min födelse ort, Kiruna. Jag har bott här mina 18 första levnadsår. Därefter flyttade jag söderut. Jag har gjort otaliga flyttar runt om i landet under många år. Från Riksgränsen i norr till Kristianstad i söder. I Skåne tyckte jag att dialekten var obegriplig medans de tyckte min norrländska var gullig, det minns jag rätt bra. image Kiruna, eller Giron (samiska namnet på Kiruna) var en gång klassat som  en stad. Kiruna eller Giron betyder ripa och är Kirunas stadsvapen, den vita fjällripan. Min hemort ligger alltså norr om polcirkeln och här råder det tre veckor med polarnätter (solen går inte över horisonten) per år. Kiruna gränsar också till både Finland och Norge. En gång i tiden var Kiruna världens största stad till ytan, numera är världens största stad till ytan en ort i Queensland, Australien. Kiruna ligger också i Lappland (en fjärdedel av landets yta) och är den största tätorten i landskapet. Själv säger jag aldrig att jag kommer från Lappland, det känns mycket konstigt att använda sig av det begreppet. Som barn, sa vi ofta, att det är bara sörlänningar som använder sig av ordet Lappland, eftersom landskapet är riktigt stort och avstånden är stora. Kommunen är fortfarande ett utpräglat gruvsamhälle mellan de två stora bergen, Luossavaara och Kiirunavara (vaara betyder berg). Idag finns kanske andra saker som sätter stan på kartan, rymdforskningen vid Esrange,ishotellet, Abisko Nationalpark, Kebnekaise och skidorterna Riksgränsen, Björkliden och Abisko. Under sommaren, som nu, råder fem veckors midnattssol, dvs. solen går inte nedanför horisonten. Jag alltid har nog alltid tyckt att det är mörkt om somrarna i mellan och södra Sverige, och det tycker jag fortfarande. För att inte tala om hur deprimerande mörkt det är i Asien, varenda kväll! clip_image002 Jag kan idag tycka att det har varit speciellt att växa upp här, gå i skolan här och leva i ett med den karga naturen, långt från alla varuhus och flashiga biosalonger mm. Samtidigt har det varit ett privilegium att få bo här. Jag idrottade mycket och var aktiv i flera föreningar, vilket nog är rätt typiskt för människorna här, iallafall under mina unga år här. Nästan alla som bor här gillar att vistas ute i naturen, året runt. Man blir en liten överlevare här och man tar inget för givet. Det var dock självklart att man skulle flytta från stan när man lämnade gymnasiet. Min första flytt var inte så långt bort. Jag stod i valet och kvalet att flytta till USA och jobba som proffs handler, dvs. visa upp Amerikanska cocker spaniels i USA eller ta en special utbildning på gymnasiet i Gällivare/Malmberget. Jag brevväxlade med en familj i USA som skulle vara min familj där och hos dem skulle jag få jobba med USA mest prisbelönta amrisar under ett år. Men jag fick nog skakiga ben när det drog ihop sig eftersom jag i telefonen  berättade för familjen i USA, att jag ändrat mina planer. Jag skulle istället flytta till Gällivare för ett års studier. Jag kan fortfarande undra vad som gjorde att jag inte drog iväg till USA i början av 1980- talet. Idag skulle jag nog inte kunna tänka mig att flytta tillbaka hit. Jag har min familj kvar här men jag har inte en enda kamrat kvar här i stan. För i början av 1980- talet flyttade vi tjejer ned till Stockholm för att jobba lite innan vi började plugga vid något Universitet. Nostalgisk Nu kan man lätt bli lite nostalgisk i sinnet, eftersom arbetet med att flytta stan, riva och bygga nytt har påbörjats och detta kommer att pågå under många år framöver. Jo, även jag blir nostalgisk, för här finns många gamla och vackra byggnader från gruvepokens blomningstids men också mer moderna arkitekturstilar. Miljöer som är bekanta för mig. Nu rivs det här och där och givetvis är åsikterna många om vad som ska bevaras och inte. image Det här är en av de sk. Loussa tornen som tillhörde gruvdriften vid den numera nedlagda Loussa gruvan. Ingen vacker syn att se bortglömda byggnader, men de har tillhört stadsbilden.  image Igår kväll körde jag upp på berget med bilen för att studera grävskopornas jobb, om någon dag är denna byggnad jämnad med marken. Min morfars far var anställd som uppfinnare för LKAB och tog fram bl.a en maskin som kallades för Lindbergssikten (transportband) och som användes i denna byggnad. Han hade patentet på sin uppfinning och igår skruvade vi upp den lilla gröna plåtlådan som var special gjord för hans prototyp. image Igår fann jag  t.om en Facebook grupp som argumenterat för dessa Loussa tornens bevarande. Där kunde jag följa rivningen i bild, dag för dag. Men också läsa om Kirunabornas åsikter om gamla byggnader. Ganska roligt faktiskt. image Det är också här som mina mor- och farföräldrar bodde och det var här min  mamma växte upp. Idag ska denna byggnad rivas och de flesta gamla träbyggnaderna kommer också att få stryka på foten i denna stadsomvandling pga. utvidgad gruvdrift. image Idag har min mor låtit en lokal konstnär måla av hennes föräldrahem i olja, vilket jag tycker är rätt kul. Det är många Kirunabor som nu dokumenterar och skriver om de ständiga förändringar som sker här i och med den stundande stadsflytten, ett stycke historia skrivs alltså. Det är återigen spännande, vemodigt och annorlunda att behöva tänka på sin hemstad, som annorlunda. För det är annorlunda att ens hemstad ska  rivas och flyttas. Jag, liksom mina föräldrar undrar om vi får uppleva denna totala make over en dag. Diskussionerna är livliga och självklart engagerar detta människorna mycket. Det är ju inte varje dag i historien man ska riva en stad som ska återbyggas. Själv önskar jag att dessa två byggnader ska förbli bevarade för framtiden; image Den ena är byggnaden är, Kiruna kyrka  som under Arkitekturåret 2001 utsågs till ”Alla tiders bästa byggnad, byggd före 1950” i Sverige. Den röstades fram av svenska folket som Sveriges mest omtyckta byggnad. Till motiveringarna hörde att den ansågs vara så vacker. Själv är jag döpt i denna kyrka. Den andra byggnaden jag hoppas ska bli bevarad är; Stadshuset som ritades av arkitekten Artur von Schmalensee som kallade sin konstruktion för "Igloo" på grund av dess låga entré in i en stor öppen hall med höga ljusinsläpp. 1964 fick man emottaga Kasper Salinpriset för "Sveriges vackraste offentliga byggnad". image

                                                                                                              Bild lånad från Google Byggnaden kallas även för "Kirunabornas vardagsrum", då det är en väl fungerande och uppskattad mötesplats.

Sedan en sak till, det är inte ofta man möter svenskar som varit så här långt upp i Sverige. Dock fick jag ofta frågan, – Hur kan du bo där?

7 comments

  1. Ah vad intressant att lasa om din stad! Jag minns nar inna jag traffade maken sa hade jag aldrig varit langre norrut an Sundsvall… Men Kiruna ar ju anda langre upp an Vindeln!
    Det ser valdigt vackert ut med den maktiga naturen och sa att det ar ljust under sommarmanaderna! Det ar stor skillnad aven mellan Kinna och Vindeln pa sommaren!
    Visst ar det speciellt att atervanda hem, vemodigt, tryggt pa samma gang. Det forandras, synd att man ar sa snabb att riva gamla vackra byggnader! Roligt att folk vill dokumentera sin bygd, det ar sa viktigt, framforallt for yngre generationer! Fredriks moster har gjort en stor slaktforskning om Starknings Petters slakt i VAsterbotten (som Fredrik da tillhor) ett fantastiskt arbete och sa vardefullt nu!!
    Hoppas du njuter i fulla drag!!
    kram!!!!!!

    Svara
  2. Jag tillhör en av de som inte varit så långt upp, jag har väl inte ens passerat mitten av Sverige, utan stannat runt Sundsvall – en mycket lång bit från Kiruna. Det här inlägget var jättekul att läsa, jag vet inte alls mycket om just Kiruna 🙂 Det verkar vara en väldigt fin stad – och fina människor vet vi ju kommer därifrån (som du till exempel). Den där stadsflytten ska bli intressant att se om de får till eller om det stoppas! Tack för att du delade med dig!

    Svara
  3. Å jag har tillbringat ett par dygn i Kiruna. Men inte planerat egentligen. Vi fjällvandrade och jag belv stungen av en jordgeting, fick en allergisk reaktion så hela armen svullnade upp. Det blev helikopter till Kiruna lasarett och sedan fick jag och maken leta upp boende för att vänta in våra vänner som skulle komma ett par dagar senare. För att vi sedan alla skulle ta tåget ner igen. jag minns Kiruna "centrum" som mycket mycket litet. Folket som vi träffade på var otroligt vänliga. Vi hittade ett "B&B hos en mycket religiös kvinna som bannade M för att dragit med sig mig ut i fjällvärlden. haha hon skulle bara vetat att det var precis tvärtom.. 😉 Hon sa även flera ggr att hon tyckte att det vore fint om vi gifte oss! 🙂
    Vi gjorde små "utflykter" men tyvärr inga längre eftersom jag inte skulle anstränga mig alltför mycket p g a allergireaktionen. Minns att vi åt vår första middag där på en Kinarestaurang vilket kändes lyxigt efter att ha levt på vår hikingmat tillagad på Trangiakök ett antal dygn…!
    Tack för ditt fina inlägg! Jag förstår att det är många känslor i gungning nu när man ska göra om så mycket i Kiruna.

    Svara
  4. Vad kul att få höra mer om din hemstad där du vuxit upp. Jag har varit i Kiruna. Min pappa har jobbat för LKAB med gruvprospektering så han har jobbat i perioder där uppe även om vi aldrig bodde där. Men jag minns att vi åkte med honom en sommar och tillbringade några veckor där när vi var små. Vi har också vandrat mot Kebnekajse och passerat Abisko. Vad kul att få lära sig det samiska namnet på Kiruna.Jag tror som du säger att orten där man vuixt upp alltid är speciell för en på många sätt. Vilket vackert hus dina morföräldrar hade och där din mamma växte upp. Det är ju synd att mycket ska rivas och förändras när det gäller gamal fin bebyggelse. Men det var ju en fin idé att låta en konstnär göra denna tavla. Jag kan förstå att många inklusive mig själv tycker att det skulle vara för långt norrut att bo på och det kanske är därför de undrar hur du kan bo där. Men det är otroligt vacker natur. Jag tror att då man är uppvuxen där som du är så är det inga problem. Jag skulle nog ha problem med mörkret på vintern eftersom jag inte är van eller vuixt upp med så korta dagar. Men så vackert nu med midnattssolen. Ha det fortsatt bra och njut av allt det fina.
    Kraaam!

    Svara
  5. Undrar var du hade varit idag OM du hade dragit iväg till USA och visat amrisar? Tänk vad alla våra val här i livet påverkar vart vi hamnar, vilka vi blir.
    Låter så konstigt det där med att riva en hel stad och bygga upp den igen, kan inte ens föreställa mig vilket jättejobb det måste vara!! Måste kännas konstigt att få uppleva det på plats, alla minnen som försvinner.
    Kram

    Svara
  6. Hej! Jag har läst din blogg lite sporadiskt, och idag blev jag helt paff: "Va det är ju en bild på Kiruna!"
    Jag kommer också därifrån, och det var intressant att läsa det senaste kring rivning/flyttning. Det är sällan jag åker upp, har inte många släktingar kvar.

    Jag bor i Gävle, så det är så långt jag kommit än så länge. Det var härligt att läsa detta: "Det var självklart att flytta efter gymnasiet." Jag brukar säga att det finns två typer av norrlänningar: "Vi flytt int!" och "Vi flytt!" Och min familj hör definitivt till Vi flytt!

    Ha det så bra!
    Kram Nathalie

    Svara
  7. Kiruna har jag aldrig varit i heller, tyvärr.
    Jobbade med två härliga Kirunatjejer en ggn i tiden.
    Just midnattsolen på sommaren måste vara dom en underbar dröm. Polarnätterna skulle jag görna uppleva också.
    Kiruna som nu ska flyttas…Så underligt men nödvändigt.
    Lappland skulle jag med nöje säga att jag kom ifrån, så coolt! men jag förstår att det har legat er om foten ocksdå.
    KUL att läsa detta inlägg.
    KRAM!!!!

    Svara

Have your say